På väg till Grand Canyon

Vi tog adjö av vårt lilla motel och alla djur som bodde omkring och begav oss av mot Grand Canyon. Vägen dit gick sakta uppåt och naturen som vi trodde skulle vara öken blev öppna vidder med grönt gräs blandat med skog.

Efter ca 3 timmar var vi framme vid Grand Canyon National Park. Vi köpte ett kort som ger oss tillträde till alla de stora nationalparkerna i USA (det gäller i ett år så om någon har vägarna förbi…).
Vi parkerade vid första bästa utkikspunkt och gick mot kanten och det enda vi såg var träd och himmel…men sen:

Eftersom ovädret drog in ganska snabbt och de allvarligt varnade för att befinna sig i detta område när det blixtrar tog vi oss till hotellet och checkade in. Efter denna ganska omtumlande och overkliga vy tog vi det lungt ett tag på rummet för att sedan åka tillbaka och titta på solnedgången när ovädret dragit bort.
Efter detta kände vi oss väldigt ödmjuka inför naturen…

Sedona

Vi gick upp tidigt idag för att åka på en Pink Jeep Tour i bergen runt omkring Sedona. Visst kan man ta sin egen bil på de asfalterade vägarna men med dessa rosa jeepar kommer man upp och in i de områden man helst vill till. En helt galen “off road” tur (som tyvärr inte syns på bilder och videon gick inte att ladda upp, men vi lovar…den var galen) i 3,5h.

Efter en lunch på Wildflower Bread Company (mycket, mycket gott) satte vi av mot Oak Creek, kanske det mest fotograferade stället i Sedona.
Efter en vacker biltur och en svettig promenad från parkeringen önskade vi att vi tagit med våra badkläder. Överallt badade folk och det såg underbart härligt ut. Vi fick dock nöja oss med utsikten som inte var fy skam!

På väg till Sedona

Efter att vi gått och köpt en extra väska checkade vi ut och drog iväg till Sedona. Varje gång vi nämnt för någon att vi ska dit har alla sagt: “-Ohhh! Sedona! It´s so beautiful…breathtaking”.

På vägen svängde vi av vid en skylt där det stod: “Montezuma castle, National monument”.


Efter ca en timmes bilkörning till fick vi Sedonas skönhet bekräftad: De mest fantastiska röda berg reste sig framför oss, och samtidigt som vi kom närmre staden drog ett åskväder in över oss.
Vi blev fast i en bilkö pga vägarbete men man kan ju hamna i en sån på värre ställen.

När vi äntligen kommit till vårt motel blixtrade och åskade det ganska rejält men det hindrade inte våra hungriga magar från att ge oss ut för middag i den väldigt mysiga lilla staden.

På väg tillbaka kände vi lite kyla för första gången sen vi lämnade Venice beach. Sedona ligger på 1319 m höjd.

Scottsdale

Ranchvilstelsens sista ridtur som Linus hoppade över var en långtur till de stora kaktusarna 1,5 timmar bort. Kaktusarna var över 3 meter höga och riktiga “filmkaktusar”, såna man ser framför sig när man pratar om kaktusar. De stod uppe på en höjd över slätten och utsikten från hästryggen var fantastisk.

På vägen tillbaka kändes allt så sorgligt och Sarah kände att hon ville stanna för alltid…

Efter frukost checkade vi ut och tog farväl av denna karga plats, körde vidare på nya äventyr till Scottsdale, Phoenix, om möjligt ännu varmare än ranchen.
Efter en snabb middag på rummet var det dags att sova, vi hade en ansträngande dag framför oss...


Efter dagens byte (nej...de flesta påsarna tillhör Linus) hittade vi ett riktigt coolt ställe att äta middag på, Saddle Ranch, med bullriding och skön blandning av saloon och rockklubb. Tack och lov hade även detta ställe "misters" så att man kunde sitta ute.

Stagecoach Trails Guest Ranch, dag 3

Även denna dag började med en ridtur innan frukost. Sarah red ut på Cochise kl. 06.00 och det var till och med nästan svalt, men solen gick snabbt upp och värmde upp det karga landskapet.
Att galoppera i öknen, längs uttorkade kanaler där vattnet forsar fram när det regnat, är en fantastisk upplevelse. Dammet yr och hästarna frustar. Helt otroligt!

När Sarah kommit tillbaka var det Linus tur efter lite sovmorgon. Han var lite missnöjd med sällskapet som bestod av en mamma och två barn som var jobbiga och höll på och stojade.
Wranglern Jesse, viskade och pekade mot buskarna. En coyote.
Självklart började den ena ungen skrika och gasta… och coyoten försvann.

Efter lunch åkte vi ut på en tur med fyrhjulingar tillsammans med en annan gäst och Tony som jobbar på ranchen. Det var en sjukt kul upplevelse att åka i terrängen uppe i bergen. Galet hett, smutsigt och snabbt gick det!
Lite omväxling från ridandet vilket vi båda tyckte var kul. Man kan faktiskt få för mycket av lugn och ro ibland.

Sista ridturen i solnedgång för Sarahs del var galet kul, lite vemodig och resulterade i en smått uppriven arm. Galoppen gick snabbt och i sicksack mellan buskarna och ibland fick man sig en reva av kaktusar och andra taggigheter.

Efter middagen var det lite underhållning i form av herr och fru Cowboy som var vänner till ranchägarna. Lite gulligt och lite knasigt. Vi fick även höra lite av Craigs cowboypoesi.
Innan vi gick till sängs i vårt rum (som förutom oss även inhyste 30st nattfjärilar…och säkert en hel del andra mindre ofarliga husdjur) tog vi en öl och ett glas vin på den upplysta uteplatsen tillsammans med ett par från Tyskland. Underbart, men vi hade dock ett vakande öga på allt som rörde sig i mörkret… När klockan slog 00.00 släktes alla lampor och den enda ljuskällan i öknen var vår lilla lykta på bordet och stjärnorna…

Stagecoach Trails Guest Ranch, dag 2

Dagen började med semesterns första ridtur kl. 07.00. Vi blev tilldelade våra hästar och Linus skulle sitta upp på en häst för andra gången i sitt liv. Hästen hette ironiskt nog Rodeo…
Sarahs häst hette Cochise och är döpt efter en Apache indianhövding
Vi red ut i lugnt tempo på slätten och såg de mest fantastiska vyer.

Det var underbart att äntligen komma upp i sadeln och Linus som varit ganska nervös innan blev väldigt lugn och jämförde efteråt turen med att åka ett tivolitåg…något Sarah blev väldigt förnärmad av.

Efter frukost tog vi en välbehövd siesta i ett par timmar innan lunchklockan klämtade. Lite bloggande samt ett dopp hann vi klämma in i vårt hektiska schema innan nästa ridtur…Ja, tempot här är extremt lugnt.


Denna tur skildes vi åt och red åt varsitt håll. Linus på en lite lugnare tur i skritt och Sarah i full galopp. Helt obeskrivbart roligt!