Las Vegas

För första gången sen vi kom till USA tog vi lite “sovmorgon”, dvs vi gick upp vid 09.00. Än en gång insåg vi att vi bokat för få dagar på ett ställe: Så otroligt mycket att se på så otroligt kort tid.
Efter en so, so lunch gick vi ner till poolen som vi lovat oss själva att vi skulle få slappa lite vid. Men eftersom det var så mycket vi ville göra blev det inte en lång stund och efter snabb dusch bar det av ut på stan.

Varmt och hetsigt! Vi ville se alla de stora casinona men efter att ha hunnit med ca 2 på 3 timmar insåg vi att det skulle bli omöjligt och vi hade dessutom en tid att passa.

Vi hade bokat biljetter till Penn & Teller och det var en riktigt underhållande show som väntat och vi var riktigt glada att vi bestämt oss för att gå trots att det fanns så mycket annat vi velat göra.
Efter showen träffade vi på Penn & Teller och fick deras autografer.

Klockan började bli riktigt mycket och innan vi skulle tillbaka till hotellet och duscha (sjukt varmt hela den här resan… många duschar) ville vi se fontänshowen utanför The Bellagio och efter lite spring och väntan fick vi resultat:

På väg mot Las Vegas

Efter en lyxig (och som vanligt väldigt sockrig) frukost tillsammans med de andra gästerna tog vi farväl av det mysiga huset i den söta lilla byn. Men innan tog vi en sista kopp kaffe på verandan.

Idag bar det av mot Las Vegas med ett stopp i Zion National Park. På väg från Bryce Canyon tog vi en sväng förbi Mossy Cave, vägen dit hade ett ganska talande namn...

Zion var vackert och efter alla besök i naturreservat har vi börjat tänka på USA mer som ett vackert land än ett land fullt av knäppskallar (knäppskallarna finns dock kvar...).
Vi tog en stig som ledde högt upp i bergen och efter en slingrande tur med bergvägg på ena sidan och stup på den andra och nåt att hålla i bara ibland fick vi vår belöning högst upp.

Sen var det gasen i botten till Vegas! Det bar av nedåt på stora motorvägar ut från de gröna höjderna i Utah till torra Nevada.
Det enda vi såg var slätter, berg och den breda motorvägen som ledde oss till syndarnästet i Mojave öknen.

Trots GPS var det en mardröm att hitta i trafiken när vi körde in i staden. När det är vägarbeten (de har verkligen förföljt oss hela resan) och avspärrningar hjälper inte en GPS.
Mitt i Las Vegas går Tropicana Avenue som korsar "The Strip", i denna korsning ligger New York, New York, vårt hotell.
Det hade inte varit några problem om det inte varit så att Tropicana har 8 filer...alltså var vi tvugna att korsa 16 filer åt vänster för att komma rätt. Vi lyckades inte svänga av i tid...
Man får lite grepp om hur stora hotellen och casinona är här när deras täckta entréer är så stora att det går genomfartstrafik där. Vi lyckades svänga av framför MGM och på detta sätt tog vi oss tillbaka och efter en mycket svettig tur körde vi tillslut upp framför hotellets valet där de tog hand om bil och bagage.

När vi klev innanför dörrarna slog AC:n och ljudet emot oss, ett nästan öronbedövande plingande och plongande, sorl, och cigarettrök. Enormt. En stad inomhus...
Galet...

Äntligen på rummet, på 25:e våningen, tog vi det lite lungt innan vi tog tjuren vid hornen och gick ner igen.


Vi lämnade inte hotellet på hela kvällen, allt fanns ju där vi var... vi var i New York!
Det blev lite spel men bara på enarmade banditer och kortspel på maskin. Sarah vann storkovan och var förstås jätteglad!

Bryce canyon

Med Lake Powell i backspegeln bar det av över gränsen till vackra Utah och Bryce Canyon med en timmes tidsskillnad som vi inte riktigt förstod.
Ännu ett helt nytt landskap att ta in: Gröna ängar, stora rancher och vackra berg.
Vi njöt av de gröna färgerna som vi saknat lite och stannade till i Kanab för lunch. En riktig friluftsstad (by?) Efter ett par timmars körning var vi framme i Tropic, den lilla byn där Stone Canyon Inn ligger, vårt vackra Bed n´ Breakfast.
När kvinnan visat in oss på vårt rum ville vi knappt lämna det. Det var som en liten minisvit med en stor “walk-in-closet” och världens skönaste säng (vi frågade till och med vart de köpt madrasserna).

Men eftersom vi ständigt är på ett hektiskt schema kunde vi inte såsa. Vi åkte in i Bryce Canyon National State Park och såg de vackra bergsformationerna längs en väg med små rastplatser. Tillslut blev det bara: ut ur bilen, fota, fota, in i bilen. Vi har sett en hel del berg vid det här laget… Men vackert var det!
Vi var dock inte värst! En tysk familj hade samma takt som oss men de sprang in och ut och hade motorn på undertiden de fotade…mycket underhållande att se.

Väl tillbaka på vårt mysiga rum åt vi pizzan vi köpt med oss ( ja, vi har BARA ätit skräp i 4 veckor) och tog det lugnt innan sängdags.

Lake powell, dag 2

Ännu en dag med tidig start (vi har faktiskt inte haft en enda sovmorgon eller tidig kväll…) och den började med en jeeptur till Antelope Canyon. En helt otroligt magisk plats som vi önskar att vi fått uppleva helt ensamma utan alla andra turister. Dock hade vi tur eftersom vi var den första gruppen där på morgonen och det var inte fullt så mycket folk än men då missade vi det klassiska ljuset som uppstår vid elvatiden. (Bild)

Efter ännu ett försök att hyra vattenskoter blev vi mycket besvikna när det verkade helt omöjligt att få tag på en. De var slut överallt eller så var man tvungen att ha eget släp för att få ner skotern till vattnet.
Nedstämda försökte vi få reda på vart man kunde hitta en av alla dessa små, vackra och gömda stränder man sett bilder på. Vi fick reda på att det bara fanns två man kunde ta sig till med bil och eftersom den ena låg precis vid hamnen beslöt vi oss för att köra till den andra lite längre bort.
Trots alla skyltar och små notiser överallt om att nationalparken gör allt för att bevara miljön kring och i sjön var detta en av de vidrigaste stränder vi sett… Inte på grund av att det var smutsigt osv (inte synligt i alla fall) utan det var en campingstrand där folk fick campa ända nere vid vattenbrynet och då menar vi nästan i vattnet. Men det var inga små tält utan stora husbilar som stod uppradade!!! Dessutom hade de motorerna igång eller stora dieselagrigat för att kunna köra ACn…
Tänk dig svenska campare: ordningsamma, gränsdragande, städade… och sen tänker du dig en amerikansk eller fransk campare…
Tyvärr visar inte bilderna hur det lät eller luktade…

Trots allt detta tog vi världens snabbaste dopp mellan vattenleksaker, båtar, skotrar, äckliga barn och svettiga grillande gubbar och skyndade i hettan tillbaka till bilen.
Väl tillbaka på hotellet tog vi ett dopp i poolen (bland äckliga barn, ja barn är äckliga) och tog sedan en väl behövd dusch.

Middag intogs med fin utsikt från hotellrestaurangen men utsikten var nog det enda som var bra med den middagen…

Vi kanske låter gnälliga men ibland har man väldigt höga förväntningar och vi har varit väldigt bortskämda under hela resan.