Stagecoach Trails Guest Ranch, dag 3

Även denna dag började med en ridtur innan frukost. Sarah red ut på Cochise kl. 06.00 och det var till och med nästan svalt, men solen gick snabbt upp och värmde upp det karga landskapet.
Att galoppera i öknen, längs uttorkade kanaler där vattnet forsar fram när det regnat, är en fantastisk upplevelse. Dammet yr och hästarna frustar. Helt otroligt!

När Sarah kommit tillbaka var det Linus tur efter lite sovmorgon. Han var lite missnöjd med sällskapet som bestod av en mamma och två barn som var jobbiga och höll på och stojade.
Wranglern Jesse, viskade och pekade mot buskarna. En coyote.
Självklart började den ena ungen skrika och gasta… och coyoten försvann.

Efter lunch åkte vi ut på en tur med fyrhjulingar tillsammans med en annan gäst och Tony som jobbar på ranchen. Det var en sjukt kul upplevelse att åka i terrängen uppe i bergen. Galet hett, smutsigt och snabbt gick det!
Lite omväxling från ridandet vilket vi båda tyckte var kul. Man kan faktiskt få för mycket av lugn och ro ibland.

Sista ridturen i solnedgång för Sarahs del var galet kul, lite vemodig och resulterade i en smått uppriven arm. Galoppen gick snabbt och i sicksack mellan buskarna och ibland fick man sig en reva av kaktusar och andra taggigheter.

Efter middagen var det lite underhållning i form av herr och fru Cowboy som var vänner till ranchägarna. Lite gulligt och lite knasigt. Vi fick även höra lite av Craigs cowboypoesi.
Innan vi gick till sängs i vårt rum (som förutom oss även inhyste 30st nattfjärilar…och säkert en hel del andra mindre ofarliga husdjur) tog vi en öl och ett glas vin på den upplysta uteplatsen tillsammans med ett par från Tyskland. Underbart, men vi hade dock ett vakande öga på allt som rörde sig i mörkret… När klockan slog 00.00 släktes alla lampor och den enda ljuskällan i öknen var vår lilla lykta på bordet och stjärnorna…