Efter alla varningar om över 50°C hetta (57°C är rekordet i DV och bara 1°C mindre än världsrekordet...) och risk för att bilen brakar ihop mitt i ödemarken bunkrade vi upp med vatten till oss själva och bilen. Vi inhandlade även en kylväska som vi fyllde med is och vi undrade varför vi inte gjort så från början, godare med kallt vatten än vatten man nästan bränner sig på…
Något spända åkte vi västerut mot Kalifornien och förberedde oss för hettan, och självklart med taket på. Dock hade vi hört varningar om att ha AC på då det var för påfrestande för bilen i alla uppförsbackar som leder genom passet och sedan ner i grytan.
Efter några timmars körning kom vi fram till “Bad Water”, en liten samling vatten mitt i allt det snustorra på -87meter. Dock är det så mättat med salt att det bildas vita klumpar och stora "plattfformar" överallt, därav namnet.Vi klev ur bilen för första gången sedan vi kommit ner i dalen och var beredda på värmen men eftersom det var ganska mulet kändes det inte så farligt… tills det började blåsa. Det var som om någon satte en hårtork i ansiktet på en. Sjuk hetta!
Efter det blev det ett stopp vid “Devil´s Golf Course”, ett stort fält av saltpelare, kanske det kargaste landskap vi sett men ändå så vackert.
Efter ett tag kom vi fram till Mesquite Sand Dunes som ligger väl åtkomligt från vägen. Sanddynerna har använts i många filmer, bl a Star Wars och är på vissa ställen mer än 200 m från topp till botten.
Mörkret började falla på och vi konstaterade motvilligt att vi inte skulle hinna förbi Racetrack Playa, men vi var i alla fall inte helt sugna på att villa bort oss på denna plats på jorden i en kolsvart natt…Efter vad som kändes som en ändlös bilfärd kom vi äntligen fram till vårt hotell i ett kolsvart Lone Pine.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar