Vi hade tänkt hinna med Salton Sea på vägen men efter en sen start samt ett stop för inköp av videokamera insåg vi att det inte skulle funka, vi måste väl ändå lära oss av våra tidigare misstag med planeringen. Klockan 16.00 var en ridtur planerad som vi gärna ville hinna till och vi hade ingen större lust att köra ute i vildmarken i mörkret.
Vi sa adjö till vår oas och begav oss iväg ut i vildmarken. (Andy: Tänk på “The hills have eyes”).
Efter några timmars körning blev det allt mer klart att vi skulle missa vår första ridtur, mycket tråkigt. Sista halvtimmen fram till ranchen gick på en sand/grusväg som vår bil inte tyckte om och det gick väldigt långsamt.Tillslut skymtade gården som en hägring i dammet och vi var lättade över att vi inte tagit fel på vägbeskrivningen.
Efter att ha blivit mottagna av 4 hundar, en cowboy och hettan fick vi en liten rundtur på ranchen av ägarnas dotter, sen var skönt att slå sig ner i gungstolen på vår egna lilla “porch”.
God hemlagad middag utan pommes frites, som annars verkar serveras till varje måltid om man inte äter på en tjusig restaurang, serverades i matsalen efter att middagsklockan klämtat. Efter maten satte vi oss i hammocken på den gemensamma uteplatsen. Det var skönt att sitta i nattvärmen och titta ut i det totala mörkret och spana efter coyotes, skönt fram till dess vi såg en fruktansvärd spindel på den lilla muren framför oss. Vi frös till is och kunde inte göra annat än att stirra på denna varelse som satt blixstilla i ljuset från en lykta.Efter ett tag kom Dan, ägaren, och satte sig hos oss för att småprata. Strax kom vår fråga “ -Are there any dangerous animals here, for example: that spider over there?” “-Yeah, we got all the good stuff here”. Han berättade att det var en “Vinegrettspindel” som inte är farligare än att om den biter dig så får du smak av vinäger i munnen. Trevligt… Sen berättade han om skorpioner, svarta änkan , skallerormar osv. I natt kommer vi inte sova lugnt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar