Palm Springs

Tack vare vår nyinköpta GPS var den inte svårt att hitta till Palm Spings, trots mörkret. Vi stannade till och tankade upp bilen ca 2 timmar innan vi kom fram och konstaterade att det inte var så varmt som vi hade befarat.
När vi körde in mot staden vid 21.00 tiden var det becksvart ute men man kunde urskilja de stora fälten av vindkraftverk som kantade vägen, en ganska kuslig syn.

När vi parkerat och gick ut ur bilen fick vi det bevisat för oss att det kan skilja nästan 20°C mellan ett område och ett annat trotts att det bara är ett par timmar mellan dem. Det var HETT!
Vi packade ur bilen och gick till vårt rum som var olåst, upplyst och väldigt svalt.
Vi hadekommit till ett paradis, en oas mitt i öknen!
Precis, precis utanför dörren till vårt rum låg poolen upplyst och ett par andra gäster satt i solstolarna och drack vin i det svaga skenet från små lyktor.
Vi slog oss ner ett par timmar i den torra natthettan (över 40°C) innan vi gick och la oss.

Nästa morgon började med ett dopp i den badkarsvarma poolen. Ett dopp har sällan varit så välkommet och så skönt. Vi låg i ett bra tag innan vi masade oss iväg på det som skulle ha varit frukost men som blev lunch. Det var nästan tomt på folk och det var inte många butiker eller restauranger som var öppna, det var tydligen bara vi och några andra modiga som trotsade hettan mitt på dagen. Trots de 47°C var det inte så farligt eftersom det är en torr hetta.
Vi gick in i en av de öppna butikerna, en hattaffär, där Linus införskaffade en tjusig stråskapelse mot solen.
Efter en mexikansk lunch längtade vi efter poolen och det var där vi låg resten av dagen, det var för varmt för att göra något annat. Det var svårt att inte somna mellan doppen och det blev en härlig siesta med limefrukterna dinglande över oss och kolibris som surrande omkring . Man får väl ta seden dit man kommer.

Vid niotiden tog vi en kort promenad till restaurangerna som nu alla var öppna. Det var fullt av liv och rörelse och även butikerna hade öppnat.
Vi åt middag på ett italienskt ställe som precis som alla andra restauranger hade små munstycken överallt som sprutade ut moln av kall vattenånga. Väldigt behagligt men snacka om slöseri på vatten ute i öknen.
Vi gick vidare till en mycket häftig martinibar, The Falls, ett ställe man kan tänka sig Frank Sinatra tog sig en drink på under den tiden det begav sig. Vi småpratade lite med den trevliga bartendern och när han hörde att vi skulle vidare in i Arizona sa han som alla andra amerikaner tidigare gjort “-Ohh.. It´s hot..and watch out for thunderstorms and flush floods. It´s the monsune season.” ...
Vi avslutade kvällen med lite bloggande vid poolen.